Återhämtningen efter finanskrisen har varit påfallande svag. Mycket tyder på att den svaga utvecklingen inte bara beror på baksmälla efter krisen utan också på att den globala tillväxttrenden är i avtagande efter de senaste 30 årens exceptionellt starka utveckling. En viktig utlösande faktor bakom lyftet var de strukturreformer som genomfördes i Kina kring decennieskiftet 1970-80 som skapade både en utbuds- och en efterfrågechock. Förutom högre global tillväxt finns här även en stor del av förklaringen till de senaste decenniernas fallande globala inflation/låga räntor.

Det finns nu tentativa tecken på att både Kinas och Indiens tillväxtbanor är i avtagande – även om det ännu är för tidigt att dra säkra slutsatser – det är svårt att kortsiktigt särskilja konjunktur från tillväxteffekter. Dessutom kommer den kinesiska politiska ledningens vridning av fokus från export och investeringar till inhemsk konsumtion troligen att leda till lägre tillväxttrend.

Ser vi till övriga tillväxtländer finns det inga tecken på att något av dessa närmar sig Kinas tillväxtpotential, som legat kring 10 procent. Många andra tillväxtländer har visserligen stark underliggande tillväxt, där flertalet befinner sig i intervallet 4-7 procent, men inga av dessa visar tecken på acceleration mot kinesiska nivåer. Samtidigt kan man hoppas på att även länder utanför Asien, inte minst i Afrika, ska kunna komma in i en positiv utvekling och bidra till den globala ekonomin på ett än mer påtagligt sätt.

Inom OECD har den underliggande tillväxttrenden länge varit i fallande, i många länder under flera decennier. Det finns just nu inga indikationer på att denna utveckling håller på att vändas i positiv riktning. Flertalet av OECD-länderna har redan kommit långt i sin utveckling och kan inte räkna med någon form av ”catch-up”. Det finns dessutom en påtaglig risk för att de omfattande regleringsprogram som riktas mot de finansiella marknaderna ytterligare sänker tillväxtförmågan, även om många av de regleringar som genomförs kan vara motiverade för att motverka nya kriser.

Fallande global tillväxttrend innebär ändrade förutsättningar för svenska företag. Lägre trend innebär sämre förutsättningar att surfa på stark allmän efterfrågetillväxt vilket sållar agnarna från vetet: ”Starka företag” har större chans att bli vinnare medan ”svaga” företag riskerar att slås ut. En återgång till mer normal global tillväxt är dock ingen katastrof, det kommer att finnas gott om möjligheter även i denna miljö.

Dessutom kommer politikskiftet i Kina troligen att göra att Kinas privata konsumtion – som är mycket liten i förhållande till BNP – ökar. Här finns en enorm potential i form av undertryckt köpkraft/hemmamarknad för framgångsrika företag att exploatera. Man kan se framför sig en förändring från en situation där västliga företag tidigare valt att etablera sig i t ex Kina för att utnyttja låga enhetsarbetskostnader för produktion och export till övriga världen, till ett läge där utländska företag istället väljer att etablera sig i Kina för att kunna sälja på en växande kinesisk hemmamarknad. Redan idag ser vi f.ö. en tendens till att företag lämnar Kina för att flytta till andra länder/hem i takt med att Kinas relativa enhetskostnader stiger.