För några dagar sedan antog länderna i G-20 gruppen ett tillväxtmål som, om det uppfylls, skulle innebära att global BNP skulle hamna mer än 2 procent över nuvarande prognoser för de kommande åren.

”Detta mål är möjligt att uppnå och går i linje med den analys som IMF presenterade för G20-mötet denna vecka. Åtgärder för att stödja investeringar, lyfta handel och stödja konkurrens kommer att bli avgörande för en mer uthållig tillväxt, vilket har noterats av G20”, skriver IMF-chefen Christine Lagarde i ett uttalande. G20 talar dessutom om behovet av fortsatt expansiv penningpolitik samtidigt som man betonar vikten av att bevara stabiliteten i det finansiella systemet.

Tyvärr framstår G20:s målsättning mer som en besvärjelse än som en realistisk prognos, åtminstone innan ett konkret och trovärdigt åtgärdsprogram presenterats. Faktum är att mycket istället tyder på att den globala ekonomin är på väg in i en fas med svagare trendtillväxt, jämfört med vad vi vant oss med de senaste decennierna: ”a new normal”. I den mån denna insikt ännu inte hunnit sjunka in i prognosmakarnas huvuden är risken snarare att vi står inför nedreviderade tillväxtprognoser.

Delvis kan den svaga återhämtningen de senaste åren säkert förklaras med en svårartad baksmälla efter katastrofen i finanskrisens spår. Samtidigt kan vi konstatera att tillväxttrenden i stora delar av världsekonomin var vikande redan innan krisen. Detta gäller i synnerhet bland de mogna länderna inom OECD-området, som befunnit sig på ett sluttande tillväxtplan i många år.

Mer oroande är måhända de allt tydligare tecknen på att även de senaste decenniernas asiatiska lokomotiv som Kina och Indien verkar gått i en svagare eller åtminstone utplanad tillväxtbana.

Omläggningen av den ekonomiska inriktningen i Kina, med mer fokus på inhemsk konsumtion bort från infrastrukturinvesteringar och export talar dessutom för ännu lägre trendtillväxt framöver. Vi talar troligen inte om att världsekonomin kommer att bromsa in dramatiskt, det finns fortfarande gott om stora länder utanför den moderna industrivärlden med förutsättningar att växa på i god takt, med det blir tveklöst svårt att fylla tomrummet efter bromsande Kina och Indien.

Bara dåliga nyheter för Sverige?

Ytligt sett kan en svagare global tillväxtrend bara vara dåliga nyheter för ett litet exportberoende land som Sverige och svenska företag. Å andra sidan ryms det självklart gott om möjligheter även i ”the new normal”. Man skulle kunna säga att agnarna sållas lättare från vetet ju tuffare omvärld: Länder och företag med starka fundamenta kommer att klara sig bra även i en miljö med lägre tillväxttrend. Det är dock klart att det kommer att ställas högre krav för att bli en vinnare i ”the new normal”!